Nu kommer ett deppigt inlägg, men jag lär skriva av mig, innan jag blir tokig!

Fattar inte!!!
Är jag så hemsk så ingen kan prata med mig?

Du, du vill inte umgås med någon, men fan det känns som att du umgås med alla förutom mig...
vet att du mår dåligt, men du är inte ensam om det.

Du säger att du vill prata med mig, men gör då det? Vad är problemet?
Varför kan du inte prata med mig?

Ska sluta höra av mig, så får du höra av dig när du vill prata med mig.
Jag finns alltid här och ställer upp, i vått och i torrt.
Kanske ska sluta med det?

Jag verkar ju bara vara i vägen :(

Fan vill bara försvinna, vill inte mer nu.

Försöker så gott jag kan, och för att du ska bli nöjd.
Men du verkar ju avsky mig ändå.

Allt jag gör verkar ju bara bli fel.
Försöker jag hjälpa dig och lyssna, så då duger det inte.

Du säger att jag bara pratar om mina problem och aldrig lyssnar,
men hur lätt är det att lyssna och hjälpa då du inte säger någonting om saker och ting.
Vi tar det senare säger du, och senare kommer aldrig.

Vågar ju liksom inte ens säga att man har ont i foten, huvudet eller nå sånt.
Känns som om man lär passa sig för vad man säger inför/till dig..
Så ska det inte vara.!!!

Tycker iaf inte jag!

Nu är det upp till dig och höra av dig när du behöver mig.....
Orkar inte höra av mig och ställa upp när man inte känner sig behövd.

Skönt att skriva av sig lite.
Tack och hej.